Hej!
Bloggen har den sista tiden krånglat,
Jag har inte kunnat
läsa
kommentarenra, och heller inte
har alla kunnat
kommenterat............eller
så har ni väl inte
velat.
Funderade ett tag på om det
var ett tecken på att
jag ska sluta
blogga.
Kanske, kanske inte.....vem vet?
Idag har jag haft en vansinnigt TUNG dag.
Saknaden av min Mamma har varit extra tung idag.
Vet inte varför, men vissa dagar
är helt enkelt jobbigare
än andra.
Gråtit till och från nästan
hela dagen, och ögonen är ömma och
känns som pingisbollar.
Hoppas på en bätre dag i morgon.
Framför fotot på min Älskade Mammahar jag ställt
denna text utskuren i trä,
passar så fint till det svartvita fotot.
Saknaden är obeskrivlig,
och nu gråter jag en flod
IGEN, och igen,
och igen,
det tar nog aldrig slut.
Pysselinspirationen ligger inte på toppprecis....jag vill men får inte till det,
suck.
Därför bestämde jag mej för att göra
ett enkelt
kort.
Bra att ha kort med
Skogstokig
bakelse,
som för övrigt är väldigt
användbar,
och jag gillar den skarpt.
Har förresten en lika dan fast lite större.
Även o man är deppig så
måste man äta,
och för att pigga upp mej lite
så gjode jag idag
denna smarriga fiskgratäng med
räkor purjo och dill,
och himmagjort mos så klart.
Innan den åkte in i ugnen........
......och efter.Den är så vansinnigt god,
så kommer Kungen hit så bjuder jag på detta.
Kan tänka mej att bjuda just dej
på den oxå....
......ring innan bara så jag vet när du dyker upp;-)
Allt för idag!
Kram på er........Cathrin
4 kommentarer:
Hej Cathrin!
Så kul att din blogg fungerar igen, har saknat dig:)
Klart att vi vill kommentera på din fina blogg:)))
Förstår att det känns väldigt tungt ibland. Men jag hoppas innerligt att du kommer att känna dig starkare för varje dag som går:)
Ditt kort är jättegulligt:)
Trä texten är så vacker, och att du ställt den framför kortet på din mamma:)Jättefint.
Snälla! den smarriga fiskgratängen skulle jag vilja ha receptet på:)
eller bli bjuden på, just av DIG:)
Hur går det med utbyggnaden, bra hoppas jag:)
Vi ska göra en ansiktslyftning på vårt uterum i vår:)))
Må så gott, och var rädda om varann.
Kramizar Marie
Cathrin, för det första; sluta aldrig blogga!!!
För det andra så förstår jag din saknad allt för väl och jag vet att med tiden kommer tårarna du fäller att vara färre även om du inte kan tro det nu. När man mister någon nära så får ordet aldrig en ny innebörd och det är tufft. Saknaden tror jag mer eller mindre alltid kommer att finnas.
Ditt kort är så fint i sin enkelhet! Förresten, du har väl anmält dig till Vätterscrappen?
Ta hand om dig du fina!
kram ANnika
Nej Nej!! Sluta inte blogga! Nu när jag är här igen så ska det ju flyta på som vanligt igen ju;)
Blir så ledsen när jag läser hur du har det=( Antar att det kommer gå lite upp och ned ett tag......Men du ska veta att jag tänker på dig MASSOR! Hoppas du snart känner dig piggare<3 Kram kram
Hej!
Tack för dina fina ord på min blogg! Känner så starkt igen mig i dina ord. Min älskade, fina pappa, 60 år gammal gick bort 1 augusti. Jag trodde att ju längre det går ju lättare ska det kännas, tvärtom! Ju längre tiden går, desto längre sedan var det som jag fick träffa honom, höra honom, krama honom. Saknaden är olidlig! Tiden läker inga sår men tiden gör att man lär sig att stå ut, lär sig att leva med saknaden, lär sig glädjas åt det man har lite sakta, steg för steg, varje dag.
Jag har ju tvärtom min mamma kvar och det är tur, hon är min klippa! Tillsammans kämpar vi på för att hitta glädjen igen!
Sköt om dig, känner för dig! Vi klarar det här!
KRAMAR Maria
Skicka en kommentar